Börja med den juridiska konstruktionen
Förkortningen säger inte allt. Två produkter som följer samma index eller råvara kan ha olika emittenter, säkerhetsarrangemang, avgifter, likviditet och villkor för inlösen. Därför bör analysen börja i produktens juridiska dokumentation – inte i namnet eller hur produkten presenteras i depån.
För en investerare är de centrala dokumenten normalt prospekt eller andra emissionsvillkor, slutliga villkor och faktablad enligt PRIIPs-regelverket. För en emittent behöver konstruktionen dessutom fungera med marknadsplatsens regler, produktstyrning, distribution, värdering och den operativa kedjan kring emission och inlösen.
Benämningarna används inte heller alltid identiskt på alla marknader. Det är därför bättre att fråga hur produkten faktiskt är uppbyggd än att utgå från att en viss förkortning automatiskt innebär en bestämd riskprofil.
ETF – investeraren äger andelar i en fond
En ETF är en börshandlad fond. Investeraren äger fondandelar och fonden följer normalt ett index, en sektor eller en definierad strategi. Fondens tillgångar hålls inom fondstrukturen och förvaras enligt de regler som gäller för fonden.
Många europeiska ETF:er omfattas av UCITS-regelverket, men inte alla börshandlade fonder ser likadana ut. Exponeringen kan skapas genom att fonden äger de underliggande tillgångarna eller genom derivat. Investeraren behöver därför förstå både fondens placeringsinriktning och hur indexföljningen genomförs.
Fondstrukturen innebär normalt en annan relation till emittenten än i ett skuldinstrument. Det tar dock inte bort marknadsrisk, tracking error, likviditetsrisk eller motpartsrisk i de delar där derivat och andra motparter används.
ETN – ett värdepapper med emittentrisk
En ETN är normalt ett skuldinstrument vars värde är kopplat till en underliggande tillgång, ett index eller en strategi. Investeraren äger alltså inte nödvändigtvis de tillgångar som produkten följer, utan har en avtalsenlig fordran enligt instrumentets villkor.
Det gör emittentrisken central. Om instrumentet är utan särskild säkerhet är investeraren beroende av emittentens betalningsförmåga. Om instrumentet är säkerställt behöver man i stället förstå vilken säkerhet som finns, var den förvaras, hur den värderas, vem som har rätt till den och vad som händer om emittenten inte kan fullgöra sina skyldigheter.
ETN-strukturen kan vara flexibel och användas för exponeringar som är svåra att lägga i en traditionell fond. Flexibiliteten ställer samtidigt höga krav på tydliga villkor, robust värdering och en fungerande operativ struktur.
ETC – vanligt för guld, silver och andra råvaror
ETC används ofta för börshandlade produkter som följer en råvara eller en råvarukorg. Trots att namnet kan påminna om ETF är en ETC normalt inte en fond. I många upplägg är det i stället ett skuldinstrument med särskild säkerhet.
En fysiskt backad guld-ETC kan exempelvis vara säkerställd med allokerat guld hos ett förvaringsinstitut. Det är då viktigt att förstå hur mycket metall som motsvarar varje instrument, hur den löpande avgiften minskar metallrätten, vilka kvalitetskrav som gäller och hur kontrollen av säkerheten genomförs.
En syntetisk råvaruprodukt kan i stället använda derivat för att skapa exponeringen. Då ser riskbilden annorlunda ut. Orden ”fysiskt backad” eller ”säkerställd” är relevanta, men de ersätter inte en genomgång av villkoren och parterna i strukturen.
Säkerhet minskar risk – men gör inte produkten riskfri
Ett säkerställt instrument kan ge investeraren ett bättre skydd än en oprioriterad fordran, men skyddet beror på hur säkerhetsstrukturen faktiskt är utformad. Tillgångarna behöver vara korrekt avskilda, identifierbara och tillräckliga. Det måste också finnas en praktisk ordning för realisation och betalning till investerarna.
Valutarisk kan uppstå även när den underliggande tillgången utvecklas som förväntat. En produkt noterad i svenska kronor kan exempelvis följa en tillgång som prissätts i amerikanska dollar. Om produkten inte är valutasäkrad påverkas avkastningen av båda rörelserna.
Därtill kommer marknadsrisk, likviditetsrisk, operativ risk, motpartsrisk och juridisk risk. En väl utformad struktur hanterar riskerna och beskriver dem tydligt; den lovar inte att de försvinner.
Pris, avgifter och handel
Det pris som syns på börsen påverkas inte bara av den underliggande tillgången. Den löpande produktavgiften, kostnader i strukturen, valutakursen och skillnaden mellan köp- och säljkurs påverkar investerarens faktiska utfall.
En market maker bidrar normalt med köp- och säljkurser, men likviditeten är inte obegränsad. Vid snabba marknadsrörelser eller störningar hos handelsplats, prisleverantör eller andra parter kan spreaden öka och handeln påverkas. Villkoren bör också beskriva situationer där värdering, emission, inlösen eller handel kan behöva justeras eller tillfälligt avbrytas.
För emittenten behöver prissättning, NAV eller indikativt värde, skapande och inlösen av instrument samt avstämning mot säkerheten fungera varje handelsdag. Den operativa kedjan är därför lika viktig som den juridiska dokumentationen.
Vad bör man kontrollera?
För investeraren är en praktisk kontrollista: Vilken juridisk rätt köper jag? Vem är emittent? Är instrumentet säkerställt och i så fall hur? Hur skapas exponeringen? Vilka avgifter, valutaeffekter och inlösenregler gäller? Hur ser likviditeten ut?
För bolag som vill emittera en börshandlad produkt tillkommer frågor om marknadsplats, prospekt, PRIIPs-faktablad, produktstyrning, förvaringsinstitut, emissionsinstitut, administratör, market maker, prisdata, säkerhetskontroll och löpande rapportering. Dessa delar behöver utformas som en sammanhängande modell.
Den korta slutsatsen är därför att ETF, ETN och ETC inte bör jämföras enbart utifrån avkastningsgrafen. Den juridiska konstruktionen avgör vilka rättigheter och risker som följer med investeringen.